Livets väv : enligt Maria Magdalena och Jeshua ben Josephus (Innbundet)

Forfatter:

Legg i ønskeliste

Forfatter:
Innbinding: Innbundet
Utgivelsesår: 2013
Antall sider: 192
Illustratør: Branzell, Gunnel
Forlag: Solrosens förlag
Språk: Svensk
ISBN/EAN: 9789188362582
Omtale: Livets väv : enligt Maria Magdalena och Jeshua ben Josephus
Den här boken handlar om Maria Magdalena och Jeshuas (Jesus) underbara kärlekssaga för över 2 000 år sedan. Men den handlar också om deras gemensamma liv, familj och livsfilosofi, gnosticismen, som de undervisade folket om på sina vandringar i Galileen. De ägnade sig också åt healing och örtmedicin och hjälpte många sjuka och lidande människor.

Båda två var för jämställdhet mellan könen, vilket inte var lätt under den här tiden med så många patriarkala män. Maria Magdalena stred för kvinnans upprättelse och bildade en kvinnogrupp där man diskuterade olika strategier.

Både Jeshua och Maria Magdalena var långt före sin tid och de blev till slut till ett hot för den romerska ockupationsmakten. Jeshua dömdes till döden genom korsfästning, men dog han verkligen? Och vad hände sen? Det får du veta i boken, som också berättar om bibelns tillkomst och kyrkofädernas svek och lögner. Du får också veta vad Livets väv är och hur vi på ett enkelt sätt kan hjälpa till att hela vår älskade Moder Jord.

Om författaren:
Jill Angelis, född 1944 i Norrköping, har under 12 år tagit emot texten till den här boken via automatskrift, och den som dikterade den presenterade sig som Maria Magdalena, världens kanske mest förtalade kvinna. Hon ville få sin levnadshistoria nedskriven och berätta för världen vem hon egentligen var när hon levde på jorden. Jeshua bidrar också med många visdomsord.

Utdrag ur boken:
Den heliga kalken
Till Jeshua kunde jag alltid komma med alla upplevelser, som jag haft ända sedan barndomen, och tankar och funderingar som jag varken behövde ursäkta mig för eller försvara. Han satte aldrig min trovärdighet på prov, vare sig det rörde mitt andliga eller mitt fysiska jag. Redan från vårt allra första möte upptäckte vi att vi tyckte likadant i mångt och mycket och att vi hade samma livsfilosofi, om än ibland något modifierad, men som Jeshua sa: "Det är ju det som gör livet."

Jeshua hade, precis som sin älskade far Josephus, ett grundmurat lugn och en fullständig närvaro. Han var eftertänksam och ödmjuk utan att för den skull vara undergiven. Det rymdes så mycket i hans hjärta!

Jeshua älskade att stanna upp i tillvaron och bara vara, han gick ofta in i sitt eget varande med Modern och Fadern och hämtade kraft och energi. Han hade en stor integritet! Jag var mera ivrig och ville mycket, och fort, för att få förändringar till stånd. När Jeshua såg min förtvivlan och upprördhet inför myndigheters arroganta och nedvärderande behandling av människorna, tog han mig i handen och fick mig att sätta mig ner bredvid honom på marken eller hemma på golvet, för att leda mig in i lugnet. Där inne djupt i vårt Själv var vi ostörda i samvaron med Modern och Fadern. Han fick mig att släppa taget om min oro och frustration, och först då kände jag hur kraften och värmen kunde tränga igenom min hårt spända kropp och hur buren jag blev!

Vi hade båda passionen gemensamt, vi glödde för livet! Och man- och kvinna-relationen såg vi som något underbart en gåva som Gud hade skapat till mänskligheten. Och vi kom under hela vår levnad att naturligt och utan hämningar leva ut, i och genom, vår kärlek för varandra och till människorna och livet. Kvinnans omsorg om och mottagande av mannen ger honom längtan att med sin styrka och beskyddarinstinkt bära henne på sina armar genom livet och kärlekscirkeln är sluten!

Jeshua poängterade vid våra sammankomster med människorna som samlat sig runt omkring oss, och han vände sig speciellt till männen i församlingen, hur viktigt det var för dem i deras intima förhållanden att njuta av sin kvinnas sköte med respekt och vördnad, och inte skända eller skövla henne! Han betonade också att de skulle se till kvinnans heliga rum: Liv - Moder - kalken, hur livet därinne tar sin början i urvattnet, där två blir tre, en skapelses treenighet modern, fadern och barnet! Fadern sår sitt frö och Modern bär, föder och när sitt barn. Precis som Moder Jord. I fåran nedläggs fröet och däri gror och växer det upp till en planta!

Den här symbolen för kvinnans heliga rum fanns långt före vår samtid hos ett fredsbevarande folk som såg sin like i varje medmänniska och där allt i livet var en Enhet, där kvinnan i sin kärlek blommade ut inför mannen och han sjöng sin lov i sin kärlek till henne! Vi var de i vår tid som företrädde sinnebilden om kalken och den skapande treenighetens betydelse. Alla kvinnor bär den heliga kalken, oavsett om den rörs eller inte!

Kunskapens träd + Livets träd = Visdomens träd
Kunskapens träd står för teoretisk vetskap. Maskulinum - makt - auktoritet - teori - begrepp - hjärna - tanke - intellekt - kunskap - institution - konstruktion. Att veta är att ha ett teoretiskt begrepp om en sak, vilket också står för yta - skal - materia. Att titta på (livets byggsten). Att titta är inte samma sak som att se!

Livets träd står för praktiskt utförande. Femininum - upplevelse - varande - födelse - kärlek - hjärta - själ - känsla - insikt - medvetande. Att känna är att befinna sig i ett var-andetillstånd. Att se in i kuben (livets byggsten) är att se in i dess innehåll och inre väsen, vilket också står för djup - rymd - levande - ande. Att se är inte samma sak som att titta!

Det onaturliga och paradoxala är att människan (mannen) på det samhälleliga planet har konstruerat ett intellektuellt samhälle (med hjärnan) som går i kunskapens träds tecken. Medan kvinnan, som är livets träd, lever i ett känslobaserat motsatsförhållande till det manligt institutionellt skapade samhället. Mannen har alltså separerat kvinnan - hjärta och känsla - från samhällskonstruktionen och därmed skapat ett ensidigt konstitutionellt och intellektualiserat uppbyggt samhällssystem. Utan sin andra halva! Undra sedan på att livet haltar! Mannen tittar kunskapsmässigt på byggstenen (kuben) medan kvinnan ser in i den och lever den!

Kunskapens träd och Livets träd är två motsatta forum och symboler, där vars och ens olika företeelser, karaktärer och genus tillsammans skapar en dualistisk symbios, där det ena inte kan vara utan det andra och sammansmältningen av de båda skapar Visdomens träd. När vi människor använder våra kunskaper vist - då är vi av visdom (livets träd) kunniga (kunskapens träd)! Och tänk vilka möjligheter vi har att kunna skapa ett bättre samhälle, där alla har sin givna plats efter vars och ens förutsättningar, och freden är bara några av alla goda exempel.

Vad är det då som gör att världen ser ut som den gör? Att våra samhällen haltar? Jorden saknar den här balansen! Balansen mellan livet och kunskapen - och vi har inte ens börjat praktisera den helheten ännu! Nu är det livet som fattas! Den fysiska balansen och helheten = det feminina (livets inre väsen, hjärta och känsla) och det maskulina (den teoretiska inlärda kunskapen, hjärna och tanke). Den universella och andliga jämvikten, det högsta Ljuset = Modern och Fadern, Guden och Gudinnan, eller samlingsnamnet: Gud (som består av både det maskulina och det feminina), vad vi nu väljer att benämna gudomen. Vi kan inte förneka det kvinnliga i den jordiska såväl som den universella tillvaron, som är en av de två genussubstanser som finns i skapelsen som helhet. Erkänns inte den så erkänns inte Gudomen i sin helhet! Och den måste få ett erkännande av sin jordiska motpol, mannen, eftersom den är en given självklarhet på det skapande planet! Själva Skaparen och dess skapelse är av både maskulin och feminin essens.

Vi kan inte fortsätta att enbart titta med höger öga, vi måste också öppna det vänstra ögat för att kunna se, och för att kunna leva helt och fullt! Det är mannen, patriarken, som har skapat bilden av den Gud som människan i några tusen år både har tillbett, hukat och böjt ryggen under. Patriarken tog monopol på sin formgivning och tillverkade en gud av enbart manligt kön!

Vi har haft god tid på oss att se konsekvenserna av kunskapens träds alla yttringar och skulle kunna fråga oss själva: Hur är det möjligt att vi inte har gjort åtminstone några radikala insatser för att förändra det som så väldigt många människor ifrågasätter och vill förändra (det mänskliga och humanitära helhetssamhället)? Vad är det för en makt som håller oss tillbaka? Vad är det vi är så rädda att förlora om vi börjar förändra vårt seende och förbättrar vår livssituation? Alltid denna fråga: VARFÖR?

Til toppen